.

Igår var vi på Presidentpalatset och såg på omgivningen, vilket var fint och det fanns många vakter utanför! På eftermiddagen var det pluggtid för att hinna ifatt med alla uppgifter vi fått under veckan och det behövdes verkligen! Dock så bestämde sig internet på stället vi bor att sluta fungera så vissa problem var det att skriva men det gick bra ändå. På kvällen lagade lärarna och Anders mat till oss, tacos! Jätte gott var det och senare på kvällen gick vi iväg till ett mysigt café för att spendera sista kvällen med Lotta och hennes familj.

Hela vistelsen i Santiago har varit underbar och jag trivs bra här, dock hade jag hoppats på mer sol men men, man får inte alltid som man vill och vi är redan vana med regn och mulet väder. Nu skall vi alla njuta av de sista dagarna innan vi åker hem till Sverige igen!

Hälsningar Elin

Hej bloggen och alla läsare!
Idag hade vi återigen två studiebesök. Första besöket var på minnesparken för människor som dog, torterades, skadades psykiskt eller bara upplevde diktaturen 1973-1990, alltså en park för allmänheten.
Det var ett väldigt intressant studiebesök som skapade många funderingar och tankar kring mänskliga rättigheter och hur mycket "regler" kring det som faktiskt brytits. Minnesparken är ett mycket bra och fint projekt av personer som kämpar för rättvisan i demokratin och vill att människor skall förstå och komma ihåg vad som faktiskt hände.
Efter det studiebesöket så åkte vi till Pablo Nerudas andra hus som ligger här i Santiago. Väldigt speciellt. Huset har lite samma stil som det i Valparaiso men endel skillnader fanns såklart. Pablo var väldigt fascinerad av vatten men kunde inte simma förrens han var 48 år gammal så han var samtidigt väldigt rädd för det, så därför byggde han sitt hus grundat på ett skepp. Väldigt intressant. Den här gången hade vi ingen hörapparat utan en riktig guide, som var väldigt bra faktiskt. Så tummen upp för en bra dag!

Annars här i Santiago så lever livet. Mycket studiebesök den här veckan så man har inte riktigt hunnit utforska denna stora stad än men det finns förhoppningsvis tid för det i helgen! Snart återvänder vi till ön igen vilket känns väldigt underligt. Bara småsaker som att äta svensk mat, kasta pappret i toan, inte höra spanska runtomkring sig, inte höra "vart kommer du ifrån?" varje dag o.s.v känns så himla långt borta. Vi har trots allt vant oss vid att leva här. Vitt bröd och pulverkaffe och bakelser till frukost är inte konstigt längre. Helt klart blandade känslor inför att komma hem men såklart har vi saknat er där hemma!

Mitt sista inlägg här antar jag så jag önskar er som åker nästa år att ni får en lika underbar resa som vi haft!

Mikaela

24 maj 2010

Tjenna Gotlänningar ;)

Det är den sista veckan nu tills det är dags att fara hem till Gotland igen, ska bli jäkligt skönt :). Här i Santiago så har man det verkligen bra, mycket sköna promenader genom staden, goda ställen som man kan käka på som tex. pizza hut och några andra shyssta ställen som man kan checka lite på ;).

Idag så har man varit på studiebesök hos en fiskmarknad som man gick runt och kollade på olika sorters fiskar, skaldjur och havsdjursom de då sålde till folk. Det fanns någon/några resturanger som man kunde beställa tex. bläckfisk, krabba och lax m.m. Jag som då älskar fisk tyckte att det var fasinerande eftersom det fanns vissa sorters havsdjur som man aldrig hade sätt förut och så tog man ju då lite foto på fiskarna ;).
Man har också åkt linbana med ungefär hälften av gruppen och såg fina utsikter över Santiagos stad samt tog man foto på statyer som var då Jesus och jungfru Maria.

Senare på dagen så skulle jag, Julia, Elin, Andrea och Mikaela laga middag till resten av gruppen och lärarna. Vi lagade ihop en trerättersmiddag, förrätten var små mackor med avocado och ost på, för varmrätten så grillade vi på balkongen lax, potatis på grillspett och en Muschisallad som innehåller: rödlök, majs, avocado, ost och gurka, till efterrätt så blev det grillad banan med smällt choklad i (Mumms) ;) Det blev en mysig liten grillfest tillsammans med spanska låtar.

Detta var mitt upplevelse för dagen och sista gången jag skriver i denna blogg. Lots of love to you all in Gotland//Joyce =)

Hej hej! Miriam här. Jag fick i uppgift att skriva och berätta lite om vår andra dag i Valparaiso, alltså igår. Min (och Marias) upplevelse av hela trippen till Valparaiso har varit lite annorlunda än de andra i gruppens, eftersom att vi var med min chilenska familj i stort sett hela helgen.  Min familj från Chiloé var nämligen i Valparaiso samma helg för hälsa på familjens två äldsta barn, och jag fick lov att spendera en sista helg med dem. De två äldsta syskonen i familjen (Romina och Eduardo) bor i Valparaiso för att plugga. Valparaiso är en universitetsstad och det är många ungdomar från Chiloé som flyttar dit för att studera efter att de gått ut liceo. Jag och Maria blev hämtade redan på lördagen efter att ha varit i Pablo Nerudas hus. Efter mycket mys med familjen så tog vi på eftermiddagen på söndagen avsked och återförenades med den svenska gruppen för att ta oss tillbaka till Santiago. På grund av bussproblem så blev i dock strandade i Valparaiso fram till ända fram till klockan tio på kvällen. Tiden vi hade över använde vi till att strosa runt på marknader och se på bio, något som jag tror ingen av oss har gjort sen vi kom till Chile eftersom att vårat lilla Castro inte hade någon bio… Tillbaka till Santiago kom vi i alla fall tillslut och jag tror att vi alla var väldigt nöjda med vår lilla vistelse i Valparaiso! Jag är jätteglad att jag fick chansen att träffa familjen en sista gång, jag kommer att sakna dem så mycket!

Vi har nu varit från Chiloé i tre dagar, och många gruppen är fortfarande lite nere efter att ha lämnat sin värdfamilj, sin klass och sina vänner som är kvar där nere i söder. Men vi försöker ändå vara muntra och göra det bästa av den sista tiden vi har kvar på vår resa.

I dag steg vi upp tidigt för att ta bussen till Valparaíso, en hamnstad som ligger två timmars bussfärd västerut från Santiago. Vi lämnade av väskorna på vandrarhemmen och tog en snabb lunch innan vi begav oss till Pablo Nerudas ena hus (han hade två till, ett i Santiago och ett på Isla Negra). Husen är numera museum, och vi fick varsin apparat med ljudinspelning som var som en liten guide genom hela huset. Efter det gick vi för att ta en titt på kongresshuset, och satte oss sedan på en restaurang för att diskutera hur kongressen fungerar.

Nu är vi tillbaka på vandrarhemmen och ska försöka att sova lite för i morgon väntar en ny spännande dag.

/sara

Hej! Pernilla här! Nu är det länge sen någon av oss skrev här på bloggen, men nu är det dags att komma igång igen! Vi befinner oss i Santiago och vi är alla trötta efter en lång dag i en stor stad. Santiago är helt underbart! Det är fantastiskt att få se något annat än Castro, det gör så att hela bilden av Chile breddas ut och blir större. Santiago och Chiloe är varandras motsatser. Ibland går det knappt att förstå att båda ställena tillhör samma land.
Idag har gruppen jobbat med en uppgift som innebar att man skulle intervjua människor på stan för att få höra deras perspektiv på livet/andra kulturer med mera. Jag vet inte riktigt vad den gick ut på, jag var inte med eftersom jag redan har läst kursen, så jag hängde med Lotta, Anders och Joar. Vi gick runt och såg stan och åt god mat. Så härligt att äta "klok" mat igen, efter så lång tid med annorlunda och okänd föda.
Imorgon åker vi till Valparaiso och stannar där över natten. Ska bli riktigt häftigt att se!

I torsdags var vi svenskar på en chilensk skola som heter: Teresa De Los Andes. Skolan ligger femton minuter / tjugo minuter från Castro (om man väljer att promenera) skolan är stor, ljus och vacker. Jag har varit på den skolan förr (då min värdbror går där) skolan har även ett dagis, som vi fick besöka. Vi kom dit, och skulle då börja prata om Gotland & Sverige. Barnen klev in i rummet, och verkade både nervösa men ändå väldigt roade – jag menar de som borde ha varit nervösa skulle väl ändå ha varit vi(?) jag såg eleverna som barn, som går i åttan på Södervärn/ Solbergaskolan eller Athene. Presentationen gick väldigt bra, och jag vill ge oss en klapp på axeln för att vi klarade oss. Vi fick även eleverna att skratta ibland, de kanske inte skrattade med oss, utan åt oss, men de hade i alla fall en road lektion med oss svenskar. Efter hann vi prata en stund med dessa ”barn” och en del bytte personer bytte även Facebook med varandra. Skolan är stor, och jag på alla de skolor jag varit på hitintills så är det den här skolan jag gillade mest. Lärarna där verkade trivas med sitt jobb, sina elever och sin arbetsplats, för de var glada och de skrattade ihop med barnen som gjorde en på ett bra humör. De var väl allt om skolan; Teresa De Los Andes       // Natalie

Att lära sig ett nytt språk är ungefär som att lära sig gå, först lär man sig att stå upp, ha hjälp av att hålla sig i någonting och sedan går man, sakta men säkert, och ibland rammlar man för att man inte har hittat balansen. Så är det med att lära sig ett nytt språk, det första steget man tar är nog att våga viffta med armarna och gästikulera framför ett par människor man man inte känner, sedan lär man sig att säga en del ord som kan vara till hjälp, till en början, och sedan går det bara uppför, men även om det går bra, så har vi ändå problem med gramatiken men människor verkar förstå oss. Tänk er själva, när ni skulle lära er engelska – det är precis samma sak. Förutom att här måste vi våga försöka och göra misstag för att bli förstådda, för annars kommer vi aldrig kunna komunicera med en människa. Att lära sig ett nytt språk är bra, inte bara roligt. Man behöver det kanske sen i arbetslivet, och jag menar, hur coolt låter det inte att få säga "jag kan prata tre språk"

/ En Chilensk puss på kinden, Natalie

Jag har fått i uppgift att skriva om gatuhundarna här i Chile. Vilket jag tycker är ett jätte jobbigt ämne för jag är både rädd för hundarna men tycker samtidigt så synd om dem.
Redan den första dagen i Santiago möttes vi av de första hundarna på gatan. En del är helt skabbiga av löss, en del haltar, en del blöder och så är det de som är så himla söta. Man vill bara gå fram till dem och ge dem en macka eller bara klappa dem så de vet att det finns folk som gillar dem. Men samtidigt vill man inte närma sig de hundarna allt för mycket för tänk om de har rabies och så blir man biten. En i gruppen har redan varit utför det och nu förstår jag hur allvarigt det kan bli. Även fast det gick väldigt bra med tjejen som blev biten den här gången.
Här i Castro finns det också mycket gatuhundar. De flesta håller till på La Plaza (Torget, centrum) men så klart finns de överallt. De följer efter en och tiggar och om man väl har fått ögonkontakt med en hund känns det som att den aldrig kommer lämna en. Hundarna går även in i affärer och på caféer.
Folket här är dock väldigt dumma mot hundarna. De är vana men att hundarna springer och tiggar och de är väl trötta på det, så de slår hundarna och skriker på dem och kastar saker på dem. Det är hemskt att se.
Jag förstår inte varför folk går och köper dyra hundar för tusenlappar när man kan få en hur gullig söt hundvalp som hellst på gatan gratis?
/Maria.

Igår var klassen på utflykt i Coucau. Det var inte en timmas utflykt som en del av oss hade räknat med, vi begav oss vid klockan två och var tillbaka i Castro vid halv åtta tiden igen. Coucau är verkligen ett fint ställe, dock känns det som världens ände. Här kommer några bilder från gårdagen, Med vänlig hälsning Natalie